Koder, koder och mer koder

IG: @bymichaelao
 
Det närmar sig finare väder och det närmar sig ljusare tider.
 
Idag har jag suttit och skrivit en väldigt enkelt (, men ändå väldigt irriterande,) kod till hemsida. Man skulle kunna kalla det en liten teaser till blivande planer, och då undrar du säkert: "Vad fan har hon för planer som jag inte får veta?" 
 
Och mitt svar är: Tyvärr, jag kan inte berätta mer än vad jag redan gjort. Jag kodat en ny hemsida, punkt slut.
Till vad? Svar: En hemsida.
Varför? Svar: För att. 
Får jag se? Svar: Inom tid, men inte nu.
 
Förlåt att jag drog in dig i denna nyfikenhet, men så är livet. Man kan inte få allt, även om man mer än gärna villa äta kakan samtidigt som att behålla den. Jag kommer meddela så fort jag kan när jag får.
Puss <3



Moder Jord / Mother Earth

 
Detta är skapelsen jag pratade om i inlägget från 2 Februari och jag måste ändå be om förlåtelse att jag inte uppdaterat tidigare än nu eftersom hon varit färdig i nästan en vecka, men ni vet ju själv hur det är med tiden ibland. Den bara försvinner.
 
Jag har döpt denna skapelse temporärt till "Moder jord"/"Mother Earth" (men jag tror ändå det kommer bli dens officiella namn.). Varför behöver jag nog inte gå mer in på. Jag har försökt fundera ut bättre namn, men det slutar alltid med att hon passar bäst som en enkel vanlig "Moder jord".
 
Vår beskyddare, liv och kärlek.
 
Det enda jag hade i tankarna innan jag börja forma henne var att hon skulle skydda/forma/hålla någonting och när jag kom fram till punkten så snurra alla möjliga objekt i huvudet på mig. Första tanken var en blomma, för jag gillar blommor, men det har jag redan gjort en gång tidigare. "Enternal hope" där hon håller i en ros. Så det valet blev nerröstat. Till slut kom jag på, väldigt självklara valet, jorden! Om det är något vi borde skydda och älska mer så är det just vårat hem.
 
Klänningen är inspirerad av en viktoriansk klänning jag såg på Göteborgs stadsmuseum. Det var massviss som jag hittade under min rundvandring som jag blev inspirerad av. Så det kommer antagligen vara mycket av mina blivande skapelser som har tecken/spår från mitt besök på Göteborgs stadsmuseum.
 
 
WIPs:
 



Jag minns tillbaka till 2014: Tiden med valpar

 Imorse försvann jag tillbaka till arkivet där alla fina minnen sparas, och fastnade på en specifikt period under 2014 då mamma hade kull på min kära gris. Nej, hon är ingen gris påriktigt. Jag har bara alltid tyckt att det är ett passande smeknamn för min kära hund. Mamma är uppfödare för Finsk Lapphund, Magiica's kennel om ni vill kolla in, och 2014 så hjälpte jag till med senaste kullen.
 
 
Jag kommer ihåg tiden i början då de inte öppnat sina ögon än. Man gick och kolla på dom, gosade med Ella (kullens moder/min gris) och berätta hur duktig hon var på att vara mamma. Eftersom det var hennes första kull så visste man inte riktigt hur hon skulle bete sig, men allt var frid.
 
När de väl börja öppna ögonen och sakta blev säkrare på sina små klumpiga ben så börja det roliga. Eller det jobbiga beroende på hur man ser det. De var nyfikna på allt! Och hur söta som helst när de försökte springa fastän benen inte hängde med.
 
Valpen förbereder sig - Tar sats - Springer glädjefullt - Ramlar framstupa - Reser sig upp - Försöker igen.
 
Mmh, minnen. Underbara minnen.
Om jag skulle förklara min morgonrutin under den här tiden så skulle jag romantisera det och säga: "frukost med en mysig valp i famnen, varje morgon" Hur underbart som helst. Men de fanns väldigt många mörka stunderna med att äta frukost i ett kök fyllt med hungriga valpar.
 
Några exempel på min morgonrutin under R-kullen:
  1. Onödigt att ta på sig dagens kläder innan frukosten, eftersom alla kläder blev svarta av hundhår. Ingen mörk hemlighet, för även utan valpar så var detta verkligehet när jag bodde hemma med familjeflocken.
  2. Alla tår var de roligaste bitleksakerna i hela köket, så ifall jag glömde ta upp fötterna i säkerhet fick jag helt enkelt skylla mig själv. Att skrika gjorde inte någon skillnad.
  3. Det var ingen idé att vara fin i kanten och bry sig om sina rena fina sockar. Kiss och bajs är ett faktum. Jag vet inte hur många gånger jag fick hoppa till duschen och skölja av foten.
Jag skulle säkert komma på fler hemska sanningar med valpar om jag verkligen försökte, men just nu så är jag så fast med tanken hur underbart det var att vakna upp med sex hulliganer. De älskade en med hela deras själ och när man gav dom en klapp plus lite gos så älska dom en ännu mer. 
 
Suck. Jag saknar att ha hund hemma.
 
PS. Det bästa med att ha valpar måste ändå vara morgonmyset:
  
 
Ha en underbar dag allihopa!