En dag i Februari

Idag har jag egentligen inte så mycket att skriva om. För jag har inte gjort så mycket annat än läst och pluggat grammatik. Så istället för att lämna dagen tom, eller eventuellt skriva 1000-ords inlägg om svensk grammatik kontra japansk, så minns jag tillbaka till en februari eftermiddag förra året. Inte vilken som helst, utan logiskt nog den dagen då bilden här under togs.
 
Ibland känns det lite sjukt att vissa minnen som har passerat redan har sprungit ifrån med nästan ett år.
 
Favoritbild från 2015, Februrari
 
        Fotografiets historia:  "En lycklig dag i Februari"
Mina fötter värkte och jag kände hur min ryggsäcks innehåll hoppade runt utan någon logik. Varför valde vi ens att gå en lång promenad denna blåsiga kyliga februari eftermiddag. Varför inte en annan dag? Samtidigt så var det väldigt skönt att komma bort från stadens oljud och människors blickar. Efter att ha kämpat med arbete i flera månader utan att egentligen psykologiskt orka så var det underbart att vara fri från jobb och oro en hel eftermiddag.
 
Målet var att komma så långt ifrån som vi möjligen skulle orka. Denna dag: Upp på Falköpings ena berg Ålleberg. Bredvid mig hand i hand vandrar min käraste och jag kände hur hjärtat saktar ner och min inre oro försvann mer och mer ur mitt medvetande. Jag kände mig lugn, och jag kände mig lycklig. Allt omkring mig skapade ett lugn som jag inte hade känt på länge. Naturen, kärleken och närheten av nuet. Mina fötter fortsatte vandra.
 
Efter varje steg vi kom närmre berget så blev vinden starkare och starkare, och när vi var vid bergets början så valde vi att istället vända om hemåt. Solen var påväg ner och det skulle snart bli ännu kallare. Och vinden skulle inte göra kvällen varmare. Påväg hem så bestämde vi oss att ändå njuta av promenadsfikat vi bar med oss. Så vi klättra upp på en stenmur mellan två åkrar och dukade fram termosen med kaffe och varsin bulle.

Där satt vi och såg hur solen långsamt la sig till ro i en säng av moln. Harmonin av denna eftermiddag värmde min själ in till det sista. Den veckan trodde jag inte att jag överhuvudtaget skulle kunna dämpa mina tankar, men jag bevisade mig fel. 
 
Innan vi klev ner och vandra vidare hem, ställde jag mig upp och tog upp min kamera som legat längst ner i väskan och knäppte av ett fotografi på solnedgången. "Fyfan vad glad jag är att jag lever."





Lili

Vilket underbart minne! Livsglädje och en jättevacker bild. Och den här meningen, den är fantastisk:

"Där satt vi och såg hur solen långsamt la sig till ro i en säng av moln."

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo