Jobb och drömmar

 
Efter jobb kommer frihet, eller är det inte så man brukar säga? För att ta ikapp lite från det jag förlorat genom att inte blogga, och samtidigt berätta lite om mig själv, så kan jag dela att just nu jobbar jag som vikarie på Resursen i Falköping. Helt underbart! Om man nu räknar bort att barn kan skrika rätt högt och jag har "lyxen" att ha tinitus. Jag tackar den som uppfann öronproppar! 
 
Man brukar ju säga att barn har det mest underbara frågorna, och jo så är det nog faktiskt! En fråga som är brukar komma är om tandställningen: "Vad är det? Hur sitter det fast? Varför har du det?" och avslutast oftast med ett "Jaha." eller "Jag tycker det är väldigt fint." 
 
Det är också många barn, allt ifrån 1 år upp till 7-8 år, som kommenterat på mina töjningar. "Vilka stora örhängen du har! Varför har du det?" Vilket jag svarar att jag tycker det ser fint ut. Vissa håller med, andra inte. Sedan får man komplimanger så det nästan skriker om det. Gulligaste var nog den gången när ett barn gick fram till mig under rasten och sa: "Du typ ler hela tiden. *drar upp munnen med fingrarna* Det är fint." Och så gick hen ifrån. Kan ju inte direkt säga emot att jag log ännu större efter.
 
Ni som känner mig och har kontakt med mig vet att lärare är ett möjligt jobb, men inte något jag önskar. Det är inget fel på det och jag vantrivs verkligen inte med det, men jag har min stora bästa(ste) dröm och den kommer jag inte släppa bara för att barnen är gulliga och vill ha mig som fröken. För jag ska bli tatuerare, punkt slut. 
 
Tack för denna stund. Vi hörs nästa gång jag har något att skriva om.



Ålleberg

Nikon D3100 + AF-S Micro NIKKOR 40mm 1:2.8
 
Idag bestämde vi oss att vandra bort till Ålleberg, berg utanför Falköping. Spela Sims och leva generation efter generation blev väldigt ensidigt. Så vad hjälper inte rastlösa ben om inte en lagom "kort" promenad och vid målet stanna för att fika till solnedgången.
 
Helt underbart minst sagt, men för att inte överdriva för mycket utan också förklara hur verkligheten var kan jag tilläga att fikat var kall äppelpaj och kallt kaffe. Har på senare dagar börjat tycka om kallt kaffe väldigt mycket, mest för att jag oftast glömmer av kaffet när jag målar och dricker en-två timmar efter. Och jag är för lat för att koka nytt. Så ja, där har vi historien hur jag fann tycket om kallt kaffe. 
 
Hemvägen var tung och det blev inte lättare med de kalla vindarna, men nu är vi hemma igen i det värmande hemmet och jag njuter under filten vid datorn. Kanske ska ta mitt kalla kaffe som stått vid skrivbordet sedan 3? Det får nog faktiskt bli lite te istället. Tack för uppmärksamheten. Ha det bra så länge! 



Scannade foton av Hasselblad

Hasselblad 500 EL/M
 
Första analoga bilderna jag tagit analogt. Om man räknar "först-första" gången när jag gick i 9onde klass och besökte Birger Sjöbergs gymnasiet i Vänersborg för att testade deras fotolinje. Där byggde vi vår egna camera obscura, tog en bild och framkalla. Den bilden tror jag ska ligga någonstans i röran jag samlat på mig.
 
Bilderna över är exempel från den första filmrullen som matades in i Hasselblad kameran. Inte riktigt fått grepp över hur man använder bjässen, men för att vara första gången tycker jag ändå det gick rätt okej! 
 
Tack för stunden du spenderade på att läsa mitt inlägg istället för att göra något mer onödigt. Så som att stirra in i väggen. Eller springa runt i cirklar.. Ett stort tack från mig!