Jobb och drömmar

 
Efter jobb kommer frihet, eller är det inte så man brukar säga? För att ta ikapp lite från det jag förlorat genom att inte blogga, och samtidigt berätta lite om mig själv, så kan jag dela att just nu jobbar jag som vikarie på Resursen i Falköping. Helt underbart! Om man nu räknar bort att barn kan skrika rätt högt och jag har "lyxen" att ha tinitus. Jag tackar den som uppfann öronproppar! 
 
Man brukar ju säga att barn har det mest underbara frågorna, och jo så är det nog faktiskt! En fråga som är brukar komma är om tandställningen: "Vad är det? Hur sitter det fast? Varför har du det?" och avslutast oftast med ett "Jaha." eller "Jag tycker det är väldigt fint." 
 
Det är också många barn, allt ifrån 1 år upp till 7-8 år, som kommenterat på mina töjningar. "Vilka stora örhängen du har! Varför har du det?" Vilket jag svarar att jag tycker det ser fint ut. Vissa håller med, andra inte. Sedan får man komplimanger så det nästan skriker om det. Gulligaste var nog den gången när ett barn gick fram till mig under rasten och sa: "Du typ ler hela tiden. *drar upp munnen med fingrarna* Det är fint." Och så gick hen ifrån. Kan ju inte direkt säga emot att jag log ännu större efter.
 
Ni som känner mig och har kontakt med mig vet att lärare är ett möjligt jobb, men inte något jag önskar. Det är inget fel på det och jag vantrivs verkligen inte med det, men jag har min stora bästa(ste) dröm och den kommer jag inte släppa bara för att barnen är gulliga och vill ha mig som fröken. För jag ska bli tatuerare, punkt slut. 
 
Tack för denna stund. Vi hörs nästa gång jag har något att skriva om.