Akrylmåleri: Gnar från League of Legends

Efter väldigt lång arbetsprocess så är Gnar nu klar och levande. Gnar har varit ensam och dammig ett bra tag, men i förra veckan så såg jag en ledsam tår falla och jag var klar inom bara några dagar.
 
Gnar är en spelbar karaktär från League of Legends. När jag såg Gnar så lyste mitt hjärta upp. Så söt, så liten, men ack så farlig. Jag vill tillägga att jag endast har spelat LoL en gång i mitt liv och då mer för att testa än seriöst, men ni måste ändå hålla med mig att Gnar är söt.
 
Som jag skrev i inledningen så kanske du förstod att denna skapelse har pågått under en lång tid. Jag målade grunden för Gnar för två år sedan, under 2015, och tiden efter det fram tills 2017 har målningen stått och vilat i min hög av pågående projekt. Förrförra veckan så tog jag fram den och ställde den på mitt bordstafli. Redan dagen efter så ville jag ge honom liv; andra färger och ett mer rättsamt uttryck. För tro det eller ej: Jag har lärt mig massvis inom det konstnärliga under två år. När jag var klar så satt jag och kollade på det vackra jag skapat och kände mig inte mindre än väldigt nöjd.
 
Nu när Gnar är klar så är det en rullande fråga i huvudet på mig. "Vad händer nu?"
Kommer Gnar vara tvungen att läggas undan igen. Ska jag pryda min vägg med hen. Eller ska jag försöka hitta ett hem fyllt med kärlek som är villig att köpa denna skapelse. Med det sistnämnda så är jag tyvärr tvungen att klippa navelsträngen till Gnar, men jag tänker att sålänge det finns kärlek så är jag nöjd över att ha tagit det valet.
 
Vi får se vad framtiden har att ge. Först så planeras andra hemligheter som ska besvaras.
 
Bilder under arbetes gång:
 
Resultat:
 
 
 

Dreaming - Akryl på canvas

Namn på målning:”Dreaming”
Gjord i:Akryl på canvas
Storlek:ca. 70Cmx100cm

 

Man kan komma långt genom att bara skapa utan tanke.
Denna skapelse kom till i förra veckan efter att sena eftermiddagar spenderades i min ateljé. Jag måste erkänna att det var flertals gånger då jag ifrågasatte mig själv "Vad fan håller du på med?!", men fastän det så fortsatte jag att blanda och lägga till färg. Till slut så glömde jag bort att tänka och jobbade utan att veta om vad jag gjorde. Jag slutade ifrågasätta mig själv och jag slutade tveka. Den enda tanken som snurrade var: "Det får bli vad det blir. Inget mer, inget mindre." Vill tillägga att den tanken kanske inte var i bästa tonen utan mer åt det griniga hållet. 

Detta började först som ett enkelt experiment. Där det enda jag ville pröva var att lägga på lager på lager med tjock färg, med hjälp av spatel, så det blir en ojämn yta. Iden var att den skulle stanna som experiment, men under skapelsetiden så fann jag mig mer och mer för den. (Så som det brukar bli för mig.) Färgerna, känslan och uttrycket. Skapelsen fångar mig som åskådare. Jag kunde kolla på den fundera om det verkligen var jag som skapat den.

Klapp på axeln och applåder för min kreativa hjärna!

Jag försöker och det är väl någonting

IG @ bymichaelao
 
Hur kunde jag skriva blogginlägg så ofta och "bra" förr?
Var jag bara naiv och liten? Och är jag verkligen människan att avgöra det. Nah, inte riktigt, men en sak är säkert: Det kändes lättare att hitta samtalsämnen då än nu. Numera är min dagsrytm väldigt enkel: Vaknar, går till skolan, målar och dricker kopuösa mängder te, går hem, spelar, somnar. Inget mer, inget mindre. Vissa dagar är förvisso mer fyllda än andra, men du förstår min pik. 
 
Innerst inne så förstår jag att mitt liv är ungefär lika intressant som förr. Vilket är snabbt förklarat lika intressant som en sengångare klättra. Vissa tycker det är kul och skulle stanna upp för att utforska sengångarens kamp - medan andra hade gått förbi för de har annat att göra. Jag hade valt att kolla på sengångaren. Iallafall en liten stund.

Så... Ingen större skillnad. Solen är framme. Isen är farlig. Har varit nära på att ramla flera gånger så väntar bara på den gången då jag faktiskt ramlar. Har haft alldeles för tur när det gäller isen för länge..
 
Stay wierd, stay awesome!