Micha Ö.

Årets första krokiövning
Litet smakprov på dagens resultat
Övre: 3min | Undre: 10min
 
Lovet är slut och jag kan inte längre vara uppe till den tidiga solen och gå upp strax innan solen går ner. Det är tyvärr inte möjligt, Michaela, synd om dig. Plus att nu är jag tvungen att vara "mer vuxen" och bete mig så som samhället säger är rätt för min ålder och mitt kön mellan benen.
 
Fast nej. Hemskt. Det jag sa var en lögn. Tackar mig själv för det, tack!
 
Jag må vara tvungen att ställa undan spelkontrollen för ett tag, och jag må tvinga mig själv till att vända tillbaka dygnet, för hittills har 2017 varit väldigt sent och med det väldigt mörkt, men detta är mest för att jag inte ska gå likt en zombie igenom stan för att sedan riva upp mina klasskamrater likt pappersbitar på grund utav att de inte förstod mitt oförståeliga zombie-språk. 
 
Åh, jag ser verkligen fram emot att vara vaken under solens alla timmar. Hejdå, vampyr-liv.
 
Idag var skolans första dag och för att värma upp våra kreativa hjärnor så tvingades vi med pennor och papper att måla kroki. (Nej, det är aldrig tvunget, men det lät dramatiskt.) Första timmen, innan te-och-kaffe-rast, var förfärlig. Man skulle lättast förklara det som att alla streck jag drog hamnade en millimeter ifrån där jag faktiskt tänkte. 
 
När jag tänker efter så är måla kroki lite som att cykla faktiskt. Det gör ont i början för att man snubblar och klumpar sig. Sedan när man fått in trixet så rullar det på. Vid ett längre avbrott så är det lite vingligt i början, men efter ett tag så kickar drivrutinerna in igen och det är som om man aldrig slutade.
 
Kroki-teckning går upp och ner. Ibland är man duktig och man vill ge sig själv tusen klappar på axeln och belönas med all världens mörka choklad. Medan andra gången så drar man sig i håret och ifrågesätter om ens konstnärliga förmåga överhuvudtaget existerar. Denna gången var nog faktiskt uppåt för mig, jämförelsevis med förra gången kroki.
 
Tack för idag. 
Imorgon ser jag fram emot nya skapelser!