Jag minns tillbaka till 2014: Tiden med valpar

 Imorse försvann jag tillbaka till arkivet där alla fina minnen sparas, och fastnade på en specifikt period under 2014 då mamma hade kull på min kära gris. Nej, hon är ingen gris påriktigt. Jag har bara alltid tyckt att det är ett passande smeknamn för min kära hund. Mamma är uppfödare för Finsk Lapphund, Magiica's kennel om ni vill kolla in, och 2014 så hjälpte jag till med senaste kullen.
 
 
Jag kommer ihåg tiden i början då de inte öppnat sina ögon än. Man gick och kolla på dom, gosade med Ella (kullens moder/min gris) och berätta hur duktig hon var på att vara mamma. Eftersom det var hennes första kull så visste man inte riktigt hur hon skulle bete sig, men allt var frid.
 
När de väl börja öppna ögonen och sakta blev säkrare på sina små klumpiga ben så börja det roliga. Eller det jobbiga beroende på hur man ser det. De var nyfikna på allt! Och hur söta som helst när de försökte springa fastän benen inte hängde med.
 
Valpen förbereder sig - Tar sats - Springer glädjefullt - Ramlar framstupa - Reser sig upp - Försöker igen.
 
Mmh, minnen. Underbara minnen.
Om jag skulle förklara min morgonrutin under den här tiden så skulle jag romantisera det och säga: "frukost med en mysig valp i famnen, varje morgon" Hur underbart som helst. Men de fanns väldigt många mörka stunderna med att äta frukost i ett kök fyllt med hungriga valpar.
 
Några exempel på min morgonrutin under R-kullen:
  1. Onödigt att ta på sig dagens kläder innan frukosten, eftersom alla kläder blev svarta av hundhår. Ingen mörk hemlighet, för även utan valpar så var detta verkligehet när jag bodde hemma med familjeflocken.
  2. Alla tår var de roligaste bitleksakerna i hela köket, så ifall jag glömde ta upp fötterna i säkerhet fick jag helt enkelt skylla mig själv. Att skrika gjorde inte någon skillnad.
  3. Det var ingen idé att vara fin i kanten och bry sig om sina rena fina sockar. Kiss och bajs är ett faktum. Jag vet inte hur många gånger jag fick hoppa till duschen och skölja av foten.
Jag skulle säkert komma på fler hemska sanningar med valpar om jag verkligen försökte, men just nu så är jag så fast med tanken hur underbart det var att vakna upp med sex hulliganer. De älskade en med hela deras själ och när man gav dom en klapp plus lite gos så älska dom en ännu mer. 
 
Suck. Jag saknar att ha hund hemma.
 
PS. Det bästa med att ha valpar måste ändå vara morgonmyset:
  
 
Ha en underbar dag allihopa!





Helene

Åh sicka sötisar! Vill ha enhund. :3

Lili

Nämen åh så mysigt det låter, trots bitna tår och allt! Jättesöta är de. Jag minns också hur det var med valpar, så otroligt sött. ^^

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo